Söndagsmiddag på Gullmars i fullgång
Att njuta
Ikväll har Felicia slängt på sig badrocken och sedan slängt av den för att hoppa ner i ett bubblande varmt bad på Centralbadets relaxavdelning. Sedan avnjöts det årets godaste Sushi på Pong. Nu är jag nöjd. Med en kopp kamomillte i handen och en fin Emelie i knät avslutas kvällen på topp framför en skön rulle.
- Hej,Hej alla mina kompizar!
När man slår i tån fast ändå ler
Ungefär så glad är jag nu. Sitter på min bak efter att kommit in genom dörren och snabbt dragit upp min mac i knät för att dokumentera dagens händelse. Att man kunde vara så glad efter en arbetsintervjuv visste jag inte. Men hur kan man inte bli glad när man ser ljuvliga macisar överallt i en gammal etagevåning med mycket, mycket snygg inredning. Mm, känns som om jag precis klämt i mig Maraboudaim 200 grammare och är alldeles varm i magen. KLAD KLAD GLAD KLAD FELICIA.
Att gå på arbetsintervjuv är nog det bästa som finns. Man har alltid den allra snyggaste, nyaste skjortan på sig. Så fin man kan bli liksom. Lite nervös i magen och sitter och pratar om sig själv i en timma. Hur kul är inte det? Inte ens mina vänner ställer så mycket personliga frågor. Varför gör ni inte det? :( Varför har ni aldrig frågat vad min största prestation i livet varit? fyfan. Tillbaka till saken, så går man alltid från en arbetsintervjuv med snäppet högre självkänsla då man sitter och pratar endast gott om sig själv. Nästan lite synd att det klickade så bra på första.
HJÄLP, JAG FÖRBLÖDER!
Och så var man i full gång att hänga upp gardiner. Inte julgardiner utan såna där vita sköna gardiner, för snart är det ju sommar! Rättade till det sista så det blev sådär alldeles perfekt. Hoppade ner och känner hur smärtan hugger från foten och upp till ögat. AAAAJ. Jag ramlar ner på rumpan lilla och ser hur blodet forsar. Nästan så gick det till när jag fick en jättestor glasbit i foten. Några skrik och skrik och skrik senare med pinsetten i högsta hugg fick jag ut den rackarn.
- Tomas kan inte hålla käften, Anne är full, Åke är kåt, Sara är galen i att bli befruktad, Janne krockar bilar, Rikard går i terapi, Erik är plötsligt bög och Pauline bara gråter, behöver jag fortsätta?
Nog den enda filmen som man orkar se år efter år och fortfarande skrattar till. Tomten är far till alla barnen, den sitter jag och tittar på med min fot i högt läge (få inte för er att jag överdriver). För ärligt talat. Kalle Anka skrattar jag inte till längre. Är jag hemsk att säga så? Det är nog något man egentligen skall hålla tyst om. Inte så att jag någonsin skulle få för mig att bryta trenden för att göra något annat klockan tre på julafton. Ankan är ju helig. Men jag skrattar helt enkelt bara inte. Julafton hemma hos Sara och Janne är bannemig något alldeles extra. Jag skall se till att dramat inte försvunnit när jag är 40+.
En såndär vardaglig popup tanke ur mitt huvud.
- Tusse, om vi är tillsammans om tre år, vill du bo med mig i New York då?
- Javisst!
