HJÄLP, JAG FÖRBLÖDER!
Och så var man i full gång att hänga upp gardiner. Inte julgardiner utan såna där vita sköna gardiner, för snart är det ju sommar! Rättade till det sista så det blev sådär alldeles perfekt. Hoppade ner och känner hur smärtan hugger från foten och upp till ögat. AAAAJ. Jag ramlar ner på rumpan lilla och ser hur blodet forsar. Nästan så gick det till när jag fick en jättestor glasbit i foten. Några skrik och skrik och skrik senare med pinsetten i högsta hugg fick jag ut den rackarn.
- Tomas kan inte hålla käften, Anne är full, Åke är kåt, Sara är galen i att bli befruktad, Janne krockar bilar, Rikard går i terapi, Erik är plötsligt bög och Pauline bara gråter, behöver jag fortsätta?
Nog den enda filmen som man orkar se år efter år och fortfarande skrattar till. Tomten är far till alla barnen, den sitter jag och tittar på med min fot i högt läge (få inte för er att jag överdriver). För ärligt talat. Kalle Anka skrattar jag inte till längre. Är jag hemsk att säga så? Det är nog något man egentligen skall hålla tyst om. Inte så att jag någonsin skulle få för mig att bryta trenden för att göra något annat klockan tre på julafton. Ankan är ju helig. Men jag skrattar helt enkelt bara inte. Julafton hemma hos Sara och Janne är bannemig något alldeles extra. Jag skall se till att dramat inte försvunnit när jag är 40+.
Kommentarer
Trackback
